Odontologi - TP5DIP - Odontologisk psykologi och folkhälsa

TP5DIP – Odontologisk psykologi och folkhälsa – Ulla Wide Boman - 19/1
Viktiga rubriker i rött.

Att ge svåra besked – berätta för pat om sjukdomar den har, tandextraktion, cancer

1. Kontrollera vad patienten redan vet – fråga och ta reda på
2. Lyssna på patienten och ge information (berätta)
3. Bedöm patientens resurser – ge svårt besked till resurssvag pat à be pat ta med sig någon till nästa behandlingstillfälle
4. Be patienten ge återkoppling – ”vad tycker du om det här?”
5. Uppmärksamma patientens bekymmer
6. Ge realistiskt hopp
7. Boka uppföljande besök

Uppgiften vid möte av en patient består av två delar (d’Elia):

1. Lösningen av problemet – ex tänderna
2. Bemötandet – relationen med patienten

För att klara detta à skapa ett gott samarbete. Kunna ta patientens perspektiv.

Enligt tandvårdslagen ska tandvården

• vara av god kvalitet och lägga särskild vikt vid förebyggande åtgärder
• tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen
• bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet
• främja goda kontakter mellan patient och tandvårdspersonal
• så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten
• Patienten skall upplysas om sitt hälsotillstånd och om de behandlingsmöjligheter som står till buds

Konsultation/Nybesök - består av olika steg (Byrne & Long 1976)

1. Skapa relation med patienten
2. Utforska orsaker till patientens besök
3. Utför muntlig och fysisk undersökning – inte bara i munnen, även genom att lyssna på pat
4. Behandlaren, ev tillsammans med patienten, gör bedömning av tillståndet
5. Behandlaren, ev tillsammans med patienten, överväger fortsatt undersökning eller behandling

Av betydelse för god konsultation (både pat och behandlare nöjd) är att behandlaren:

• Har god kunskap inom ämnesområdet och förmåga att kommunicera till patienten
• Skapar god relation till patienten
• Förstår sig på patientens hälsoproblem
• Uppnår förståelse också för hur patienten själv ser på sitt problem och dess konsekvenser
• Engagerar patienten i beslutsfattande
• Disponerar tiden så besöket inte upplevs stressat – viktigt! Pat är oroliga om tandläkaren är stressad.

Professionell hållning (Ulla Holm)

• Strävan att i yrkesutövandet styras av det som gagnar den hjälpsökande, inte de egna behoven, känslorna, impulserna – ha fokus på patienten
• Visa respekt, intresse, värme, medmänsklighet, empati, personligt bemötande

Empati – inlevelseförmåga - består av två delar:

1. Empatisk förståelse: kunna sätta sig in i och förstå en annan människas känslor och psykiska situation (en inre process – sker inne i oss):

Ø Kognitiv empati: förstå andras tankar och känslor genom att se verkligheten ur deras perspektiv. Försöker få fatt om patientens perspektiv.
Ø Affektiv empati: dela den andres känslor, men hålla isär sig själv och den andra. ”Man blir inte sin patient”, ”här står vi och där står dom”.

2. Empatisk kommunikation: Att vägledas av denna empatiska förståelse i mötet med den andra människan, visa det i handling. Patient har dålig ekonomi och vi föreslår en dyr behandling, empatisk kommunikation kan då vara att dela upp i betalningsplaner för att underlätta för patienten.

Professionella samtal har vissa kännetecken

• Målsättning – ett skäl att hålla samtalet
• Agenda/mental karta – en struktur för hur man lägger upp samtalet
• Hinder – kan finnas
• Strategier – för att underlätta samtalet, ex reflektioner

Kommunikation kan vara:

• Verbal – språklig. Orden vi använder.
• Icke-verbal – icke-språklig, kroppsspråk.
- o Avstånd till pat, ögonkontakt, spänningsnivå, gester, kroppskontakt.
- o Röstkvalitet, tonhöjd, volym, hastighet och pausering. Hur man pratar. Pratar fort eller långsamt, högt eller tyst, lugnt eller mer stressat.

Sändare-mottagare modell för kommunkation

• Vem – sändaren, ex behandlaren
• Förmedlar vad – ett budskap
• I vilket medium – genom ord, text eller gester
• Till vem – mottagaren, ex patienten
• Med vilken effekt – resultatet

Aktivt lyssnande
En krävande process. Inte något lätt och passivt. Man behöver lära sig att lyssna. Jämför med slölyssnande och störande lyssnande (pat som inte klarar av ögonkontakt).

• Förmedla intresse
• Lyssna med öron, ögon och inåt (känslor som patientens historia väcker)
• Vara mottaglig för den andres synpunkter
• Söka förståelse
• Rikta uppmärksamhet mot den andre och låta honom/henne tala
• Förstå avsikten och ge lämpligt gensvar

Vad är viktigt för oss att snappa upp av det patienten berättar?

1. Vad förväntar sig patienten av besöket, av tandläkaren/kliniken? – önskemål som pat har
2. Vad har patienten för föreställningar om sin sjukdom/sitt problem? – Vi har ju tankar om vad som är problem och som ska åtgärdas, men vad tycker patienten själv
3. Vilka bekymmer (inte bara symtom) leder sjukdomen/problemet till?
4. Oro – ekonomiska kostnader?
5. Problem i vardagen – om patienten inte upplever sjukdomen som ett problem bryr den sig inte om den. En parodpatient som inte bryr sig om sjukdomen är det upp till oss att få bekymrad över sin sjukdom.

Empatiskt beteende: relationsskapande färdigheter (D’Elia)

1. Icke-verbal kommunikation ”jag är intresserad”

• Kroppsspråk, icke-verbal kommunikation (nickar, hummar), bekräftar, uppmuntrar, stödjer.

2. Öppna frågor – slutna frågor

• Öppna frågor bjuder in personen att komma med egna synpunkter. Kan inte svara ja eller nej: ”Vad kan jag hjälpa dig med? Hur har du upplevt tidigare tandvård?”
• Slutna frågor: för sakupplysningar: ”När var du hos tandläkaren senast? Hur ofta borstar du tänderna?”

3. Reflektering ”jag lyssnar noga”

• Inga egna slutsatser och funderingar
• Speglar det som patienten säger – använd dina egna ord
• Kan också vara en spegling av det som patienten säger ”mellan raderna”
• Visar patienten att du lyssnar noggrant
• Bra att använda när patienten är väldigt tystlåten och inte är van vid att man lyssnar på den
• Pat: ”Jag vet att det här med tandtråd är viktigt, men det tar så lång tid
Tdl: ”lång tid?” (reflektering)
Pat: ”…ja och jag brukar vara trött på kvällarna. Inte ens säker på att det gör någon nytta.”
Tdl: ”Det verkar vara rätt jobbigt för dig det här med att använda tandtråd.” (reflektering)

4. Summering ”jag har lagt det du sa på minnet”

• Kan innehålla egna slutsatser och funderingar
• Utvidgad reflektering där man sammanfattar vad som sagts.
• Visar patienten att du kommer ihåg det som sagts
• Bra att göra när man ställer diagnos, när besöket avslutas och när man behöver avbryta en patient
• Förbättrar patientens minne av det som sagts

5. Återkoppling från patienten – feedback

• Kolla att patienten förstått vad man sagt – exempelvis egenvård som pat ska utföra hemma
• Låt patienten berätta
• Viktigt för att se att tandläkare och patient är överens – på samma blad
• Klarar ut missförstånd

6. Förstå patientens språk ”vad menar du med…?”

• Fråga patienten ”vad den menar du när du säger att det inte känns bra?”

7. Sakligt ”vad får dig att tänka så?”

• Om patienten är upprörd, har mycket känslor och är arg
• ”Vad får dig att tänka/känna så?”
• Svaret ger info som kan förklara patientens känslor och gör att pat kan orientera sig själv i sina känslor

En patient som du har en bra relation med

• Ger mer uppriktiga och utförliga svar vid anamnes
• Accepterar behandlingar lättare – större förtroende till tandläkaren
• Är mer nöjd med behandlingen
• Känner mindre rädsla – tandläkaren berättar vad man ska göra innan
• Känner mindre smärta – berätta om det kommer göra ont när du borrar
• Kommer bättre ihåg och följer instruktioner och ordinationer

Relationen med tandsköterskan är också viktig! Patienten märker ofta direkt om samarbetet inte funkar.

Iatrosedation = tandläkaren lugnar patienten med sitt bemötande (Friedman)

Om patienten uttrycker oro/rädsla, exempelvis tandvårdsrädd:

1. Ta reda på mer om oron/rädslan
2. Berätta hur du ser på problemet (kunskap, empati)
3. Erbjud en lösning

TP5DIP - Odontologisk psykologi och folkhälsa - föreläsningsanteckningar